https://media.medfarm.uu.se/play/kanal/237Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.___________________________________________________________ Filmerna är från den 22 januari då öppna föreläsningar hölls i Aulan, Universitetshuset. ________________________________________________________________________________________ BAKGRUNDSTEXT till symposiet_____________________________________________________________________ May-Britt Öhman, Teknovetenskap, Centrum för genusvetenskap, Uppsala Universitet, Epost: may-britt.ohman@gender.uu.se _______________________________________________________________________________________________ 20150112________________________________________________________________________________________ Detta är en text under arbete, som tar upp bakgrunder och frågeställningar inför symposiet Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiska kvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21,22,23 januari , 2015, Uppsala universitet. Texten kommer i någon form att användas i kommande antologi. Synpunkter, tilläggsförslag, korrigeringar är därför varmt välkomna. _____________________________________________________________________________________________ Huvudarrangör för symposiet är: May-Britt Öhman, forskningsledare för Teknovetenskapliga forskargruppen, Centrum för Genusvetenskap, Uppsala universitet, samt ordförande i UPPSAM, föreningen för samiskrelaterad forskning i Uppsala.________________________________________________________________________________________ Medarrangörer: UPPSAM: föreningen för samiskrelaterad forskning i Uppsala; Silbonah Samesijdda, Riksförbundet Same Ätnam; Sameföreningen i Stockholm; NAMIS (Forum för nationella minoriteter i Sverige) vid Hugo Valentin-centrum, Uppsala Universitet; Naptek, (Nationellt program för lokal och traditionell kunskap relaterad till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald) vid Centrum för biologisk mångfald, CBM, SLU och UU; Forskningsnoden Mind and Nature, Uppsala universitet. ________________________________________________________________________________________________ Symposiet och efterföljande antologiarbete – där alla symposiedeltagare som så önskar får publicera text och/eller bilder - med en planerad publikation senast december 2016, finansieras med medel från Sametingets kulturnämnd, Rådet för Lika villkor vid Uppsala universitet samt forskningsprojektet ”Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi och i andra urfolks territorier” (FORMAS 2012-2015), lett av Fil.Dr May-Britt Öhman.________________________________________________________________________________________________ Utgångspunkter för symposiet är samiska perspektiv, kritisk och kvalitativ urfolksteori och metod, feministiskt teknovetenskapliga perspektiv samt respekt för att det rasbiologiska arvet är ett smärtsamt trauma som måste behandlas med insikt i dess allvarliga konsekvenser för mental och fysisk hälsa – för såväl de avbildade, deras släktingar och de som har att hantera detta arv i sin dagliga arbetsverksamhet. ________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Då det är uppenbart att det rasbiologiska rasistiska och smärtande arvet lever kvar än idag, dels i form av fysiska arkiv, samt att människor fortfarande påverkas av dessa handlingar, plus att allt detta hänger ihop med en tidigare och pågående naturresursexploatering av samiskt territorium, finns all anledning att gå till botten med detta. Det måste ske på olika sätt, från flera olika perspektiv, men framförallt med respekt för dem som berörs av fotografierna, och av att kvarlevor från släktingar ligger i lådor på olika statliga institutioner hos det som de facto är kolonialstaten. _________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Symposiet samlar samiska organisationer, föreningar, samer som är forskare och enskilda samer, samer på olika positioner inom statlig eller kyrklig verksamhet, samt engagerade personer, inom museisektorn, forskning, organisationer, bildningsvärlden, m.m. som ej tillhör det samiska samhället men som vill ta upp frågorna på allvar för att finna vägar tillsammans utifrån dessa utgångspunkter. ___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Ett av de viktigaste syftena är således just att ta upp frågorna ur samiska perspektiv. De samiska perspektiven kan i samverkan med kritisk och kvalitativ urfolksforskningsmetod och teori – som har utvecklats just av urfolk för att forska för ett stärkande av urfolkssamhällen – samt feministisk teknovetenskap – som ifrågasätter ”vetenskaplig objektivitet”- leda till nya angreppssätt och förslag. Således är detta ett unikt och framåtsträvande symposium, där vi erkänner trauman från förr och söker finna vägar att gå vidare mot förändring, ansvarstagande och helande. ___________________________________________________________________________________________________ Frågor som behandlas inom ramen för symposiet är ___________________________________________________________________________________________________ - På vilka sätt hänger den rasbiologiska verksamheten ihop med övrig kolonisation av samiskt territorium och samiska kroppar? ___________________________________________________________________________________________________ - Vilka konsekvenser har den rasbiologiska verksamheten för relationerna mellan samerna och den svenska statens olika institutioner idag? ___________________________________________________________________________________________________ - Vilka konkreta krav har redan ställts från samiskt håll ifråga om samiska kvarlevor och bilder från rasbiologiska institutet gentemot svenska staten i allmänhet, och Uppsala universitet i synnerhet? ___________________________________________________________________________________________________ - Hur kan tidigare och nya krav kan följas upp och bli till konkret handling, till exempel etiska riktlinjer och repatriering/återbegravning? ___________________________________________________________________________________________________ - Hur kan såväl samer som icke-samer verksamma inom svenska staten, på olika myndigheter, institutioner och universitet kan arbeta med frågorna på etiskt försvarbara sätt? ___________________________________________________________________________________________________ - Vilka trauman, personliga och kollektiva, har uppstått på grund av den rasbiologiska verksamheten? För samer? För icke-samer? ___________________________________________________________________________________________________ - Vilka metoder används hos andra urfolk med liknande erfarenheter för att bearbeta trauman? ___________________________________________________________________________________________________ - Hur kan jojk, konst, musik, ord, filosofi, skrivande, spiritualitet, terapeutiska metoder användas för att bearbeta och hela dessa trauman? ___________________________________________________________________________________________________ - Med tanke på att det finns såväl forskare, anställda och studenter som är samer - hur förhåller sig Uppsala universitet till denna historia och arvets konsekvenser av idag? ___________________________________________________________________________________________________ - Frågor som deltagarna för med sig som inte täcks av ovan nämnda frågeställningar. ___________________________________________________________________________________________________ Bakgrund:___________________________________________________________________________________________________ Sábme – Sameland- sträcker sig över fyra nationsstater; Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Samer utgjorde del av makteliten fram till etablerandet av den moderna svenska staten med Gustav Vasa. Därefter påbörjades kolonisationen av det samiska territoriet och den samiska befolkningen, där naturresursexploatering konsekvent varit mest framträdande. Ett betydande inslag i kolonisationen internationellt liksom i Skandinavien var och är rasism, dvs att kategorisera människor i högre och lägre stående. Rasism och kolonisation av samiska marker och vatten har gått hand i hand sedan tidigt 1800-tal. En viktig del av denna rasism är de skallmätningar och studier av samers kroppar som gjorts inom det som kallas för ”rasbiologiska studier” och som utförts inom ramen för svensk vetenskaplig forskning och därmed stöd och uppmuntran från den svenska staten. ___________________________________________________________________________________________________ Redan från 1830 inleddes en mätningar av samers kroppar. De första mätningarna utfördes av arkeologen Sven Nilsson (1787-1883), då utifrån arkeologiskt material och kranier från döda människor. Detta följdes av många andra forskare; två professorer i anatomi vid Karolinska Institutet, Anders Retzius (1796-1860), och Gustaf von Düben (1822-1892). Anders Retzius son, Gustaf Retzius (1842-1919), var en huvudaktör inom den fysiska antropologiska forskningen i Sverige före sekelskiftet 1900 och följde i sin fars fotspår och samlade samiska kvarlevor. Som mest fanns 2200 kranier, varav flera var samiska. Dessa kvarlevor brann dock till största delen upp i en brand vid Karolinska institutet 1892. ___________________________________________________________________________________________________ Herman Lundborg (1868-1943) drev den rasbiologiska forskningen vidare och kom att bli en förespråkare för rashygien i Sverige. Det svenska rasbiologiska institutet i Uppsala startades 1922, efter beslut i Sveriges Riksdag. Planer för forskningsinstitutet hade funnits sedan början av 1900-talet och diskuterats såväl inom Sverige som internationellt sedan länge. Lundborg var institutets första chef, mellan åren 1922 – 1935. Institutet bedrev, genom främst Lundborg bl.a. ”fysisk antropologiska” undersökningar av den samiska befolkningen i Sverige. Nu var det inte enbart skallarnas form som var av intresse utan hela människan studerades, fotograferades och mättes. Lundborgs undersökningar av samerna hade påbörjats 1913 och fortsatte fram till 1920. Sedan fortsatte verksamheten mellan åren 1922 och 1935. Fotografierna, anteckningar och böcker från dessa undersökningar finns vid universitetsbiblioteket, Carolina Rediviva, i Uppsala. ___________________________________________________________________________________________________ De rasbiologiska kategoriseringarna från mitten av 1800-talet fyllde således funktionen att definiera samer som en ”primitiv” ras och hänger ihop med så kallade ”Lapp-ska-vara-lapp-politiken” . Den har en direkt parallell till kolonisationen av Afrika och Asien. Det rasbiologiska arvet hänger nämligen nära ihop med en omfattande naturresursexploateringen av samiskt territorium. Hjalmar Lundbohm var LKABs förste disponent i gruvexploateringen in Giron -Kiruna och har länge framhållits som en mecenat och ”samernas vän”. Curt Persson har dock genom historisk undersökning visat på hur Lundbohm upplät sina nätverk och bidrog med pengar från gruvnäringen till finansieringen av rasbiologisk verksamhet på samer och tornedalingar i området. ___________________________________________________________________________________________________ Många samer har mött dessa forskare och det är högst troligt att de flesta samiska släkter har någon på bild i Rasbiologiska institutets bildsamlingar. Hur många som är nära berörda av kvarlevorna direkt är ännu oklart. ___________________________________________________________________________________________________ Den rasbiologiska verksamhetens fysiska arv ___________________________________________________________________________________________________ Vid Uppsala Universitet förvaras de omkring 12 000 bilder som togs i rasbiologiska undersökningarna av det Rasbiologiska institutet. Institutet etablerades 1922 på uppdrag av Riksdagen. 1958 övergick det till ”Institutionen för medicinsk genetik” och knöts till Uppsala Universitet. Bilder ur arkivet kan ses via databasen Bildsök. Se Bildsök, Uppsala Universitetsbibliotek: http://www.ub.uu.se/sok-och-skriv/bibliotekskataloger/bildsok/ (skriv ”Rasbiologiska institutets ” som sökord). ___________________________________________________________________________________________________ Det finns i nuläget inget pågående digitaliseringsprojekt och inte några planer för digitalisering av samtliga fotografier och album. Antalet digitalt publicerade bilder är idag omkring 400. Omkring 40 album av de totalt 105 albumen innehåller fotografier på samer. Antalet album med nakenbilder, såväl barn som vuxna, är totalt 13. Av dessa innehåller 5 stycken helt eller delvis fotografier på samer. En del av dessa bilder är tagna vid nomadskolorna, skolor som inrättades specifikt för barn till nomadiserande samiska renskötare. ___________________________________________________________________________________________________ Museum Gustavianum som är ett av Uppsala universitets museer ansvarar numera även för en stor del av de skelett som samlades in av dåvarande Anatomiska Institutionen (vid Uppsala universitet) från mitten av 1800-talet till 1920 talet. Bland dessa finns kvarlevor – ej hela skelett – från omkring 40 fömodat samiska individer. Det finns dock även samiska kvarlevor (kranier, delar av skelett, hela skelett) vid andra institutioner och muséer runt om i Sverige. Sedan 2010 pågår arbete med identifiering och ett mål har varit repatriering av identifierade samiska kvarlevor. Se tex http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4527401 ___________________________________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________________________________ Etiska riktlinjer eller offentlighetsprincipen: ___________________________________________________________________________________________________ Hur samiska kvarlevor, bilder av samer – vuxna som barn, ska hanteras är förstås en väldigt svår fråga. Hitintills finns det inga nationella riktlinjer för detta i Sverige. Det finns anledning att jämföra med exempelvis Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA. Som första universitet i landet har Uppsala universitet tagit fram etiska riktlinjer för hantering och bevarande av mänskliga kvarlevor. Se http://www.gustavianum.uu.se/digitalAssets/201/201460_3ufv-2014-1374-.pdf ___________________________________________________________________________________________________ Bilderna från Rasbiologiska institutet som finns i Uppsala universitets bibliotek lyder för närvarande enbart under offentlighetsprincipen, det vill säga, det finns inga etiska riktlinjer eller restriktioner överhuvudtaget. Frågan har dock diskuterats på olika sätt och det förefaller rimligt att se över detta och fastställa riktlinjer så snart som möjligt. Se http://www.samer.se/4308 ___________________________________________________________________________________________________ Diskussioner kring repatrering och hantering av bilder: Redan 2007 begärde Sametinget identifiering och repatrering av samiska skelett som finns i svenska statens samlingar. 2009 krävdes återbegravning av 12 samiska skelett från Rounala ödekyrkogård. Se Sametingets hemsida http://www.sametinget.se/repatriering ___________________________________________________________________________________________________ Vad gäller frågan bilderna och böckerna som producerats inom de rasbiologiska verksamheten ska hanteras på ett etiskt sätt, med samisk samverkan hitintills inte varit uppe för diskussion med samiska företrädare. ___________________________________________________________________________________________________ För närvarande aktualiseras frågan på flera olika sätt: Katarina Pirak Sikkus utställning på Bildmuséet våren 2014 behandlade just rasbiologin ur ett samiskt perspektiv. Se http://www.bildmuseet.umu.se/sv/utstaellning/katarina-pirak-sikku/12046 ___________________________________________________________________________________________________ Maja Hagermans dokumentär om rasbiologi : Hur gör man för att rädda ett folk? Om Herman Lundborg, chef för rasbiologiska institutet, är nu färdig och visas hösten 2014 i olika sammanhang och festivaler. Den 22 januari 2015 kommer den att visas i SVT. Se http://majahagerman.se/aktuellt/ Maja Hagerman utkommer även med en bok i samma fråga under 2015. ___________________________________________________________________________________________________ Dessutom visas utställningen ”Maadtoe” av Anders Sunna och Michiel Brouwer, som tar upp dessa frågor, vid Världskulturmuséet i Göteborg, 10 okt 2014 till 15 februari 2015. Se http://www.varldskulturmuseerna.se/varldskulturmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/maadtoe/ ___________________________________________________________________________________________________ Inom forskningsprojektet ”Älvar, motstånd, resiliens: Hållbara framtider i Sápmi och i andra urfolks territorier” (FORMAS) bedrivs forskning med fokus på dekolonisering - avkolonisering. Se gärna se http://proj.formas.se/detail.asp?arendeid=28673&x=250&y=20&sprak=1&redovisning=0 ___________________________________________________________________________________________________ Det är med utgångspunkt i detta forskningsprojekt som detta symposium organiseras. ___________________________________________________________________________________________________ Ett av de främsta syftena med forskningsprojektet ”Älvar, motstånd, resiliens” är att bedriva arbete för avkoloniserin – dekolonisering. Avkolonisering är en långvarig process där både koloniserad – och kolonisatör– behöver förstå den historiska kontexten och vilken betydelse den har i nutiden, för relationer, identiteter, känslor. Det innebär en transformation som kan vara både smärtsam och svår. Inom institutioner och akademi, där det finns forskare som själva tillhör urfolk, både kan och bör det ske en kritisk självrannsakan av den historiska utveckling som har skapat kunskapsmässiga hierarkier och därmed diskriminering av urfolks kulturer. ___________________________________________________________________________________________________ Uppföljning efter avslutat symposium Hur symposiet ska följas upp beror till stor del på deltagarnas vilja och engagemang. Det som är planerat i dagsläget är dock att sammanställa en antologi, där alla som deltagit i symposiet, uppmuntras att publicera en text, en berättelse, en jojk, och/eller en bild. Denna antologi kommer att sammanställas av May-Britt Öhman och färdigställas senast december 2016. ___________________________________________________________________________________________________ Filmning –videoinspelning: Föreläsningarna den 22a januari kommer att filmas av Uppsala universitet filmservice och tillgängliggöras via universitetets kanaler, det kan även innefatta youtube och Kunskapskanalen. https://mp.uu.se/web/info/stod/komm/film-och-rorlig-media Initiativet är May-Britt Öhmans, avsikten är att göra föreläsningarna och diskussionerna tillgängliga för berörda som inte själva kunnat delta, samt att denna viktiga sammankomst ska bevaras för eftervärlden. För att det ska vara genomförbart behöver dock de som syns på film acceptera detta. Om en inte vill synas på bild så ser vi till så att det finns platser där en inte hamnar i bild under symposiet den 22a och om nödvändigt redigeras filmen i efterhand. Alla deltagare som accepterar att synas i bild ombedes att skriva under ett godkännande. ___________________________________________________________________________________________________ Fotnoter: Se till exempel Inger Zachrisson, Möten i gränsland: samer och germaner i Mellanskandinavien (Stockholm: Statens historiska museum, 1997); Else Mundal, 'Kontakt mellom nordisk og samisk kultur reflektert i norrøne mytar og religion', i The Sámi and the Scandinavians : aspects of 2000 years of contact, Jurij K. Kuzʹmenko (Hamburg: Kovač, 2004, 41-53; Gunilla Larsson, Ship and society: maritime ideology in late Iron Age Sweden (Uppsala : Uppsala universitet , 2007). ___________________________________________________________________________________________________ Se Lennart Lundmark Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm: svenska statens samepolitik i rasismens tidevarv (Bjurholm, 2002) ___________________________________________________________________________________________________ Curt Persson, På disponentens tid: Hjalmar Lundbohms syn på samer och tornedalingar (Luleå,, 2011) ___________________________________________________________________________________________________ Enligt Anne Ingvarsson Sundström, 20141218 ___________________________________________________________________________________________________ Johan Nilsson, ”En studie om hanteringen av Rasbiologiska institutets samling och känsligt material vid Uppsala universitet”, Kandidatuppsats, Borås universitet, 2012. http://bada.hb.se/handle/2320/11244 ___________________________________________________________________________________________________svCopyright (C) 2026 Uppsala universitet, MedfarmDoITAnne Heith, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Anne Heith Inst. för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet Jag är anställd som forskare vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet. Jag var forskare i Tromsö 2008-2011 med särskilt fokus på tornedalsk litteratur och kulturell mobilisering och där kom jag in på samisk litteratur och kultur. Jag samarbetar bl.a. med Vuokko Hirvonen i Kautokeino. Abstract: ”EN ANNAN HISTORIA Åtta samiska konstnärer på Bildmuseet i Umeå under kulturhuvudstadsåret Detta är en presentation av ett pågående forskningsprojekt, ”Åtta samiska konstnärer”, en serie utställningar som visas på Bildmuseet i Umeå under kulturhuvudstadsåret. Serien inleddes med Katarina Pirak Sikkus Nammaláhpán och avslutas med Anders Sunnas Area Infected som visas t.o.m. 1 februari 2015. Både Pirak Sikku och Sunna tar upp temat rasbiologi i sina verk. Mitt projekt undersöker vilken funktion samiska element fyller i Umeås kulturhuvudstadssatsning. Jag är särskilt intresserad av hur de samiska inslagen narrativiseras, dvs. hur man skapar olika berättelser om det samiska i programinslag och presentationsmaterial, men även i presentationer av representanter för Umeå 2014 som gjorts i marknadsföringssyfte och i diskussioner i lokala medier. Ett tema jag undersöker är hur de här berättelserna förhåller sig till Sveriges koloniala, rasistiska historia. Bland annat ser jag på den roll inramningen på Bildmuseet har för att inkludera den samiska konsten i det moderna samhället. Detta tema analyserades mot bakgrund av den roll museer spelat för att marginalisera samer historiskt genom att skildra samisk kultur som oförenlig med moderniteten. Under 2015 ska jag vidareutveckla min forskning genom att undersöka hur olika aktörer skapar motsägelsefulla berättelser om de samiska inslagen i Umeå 2014.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4639Tue, 27 Jan 2015 11:07:45 +0000Katarina Pirak Sikku, konstnär Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Katarina Pirak Sikku, konstnär, MA fri konst. Katarina Pirak Sikku är yrkesverksam konstnär bosatt i Jokkmokk och utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå Universitet, varifrån hon har en mastersexamen i fri konst. Hon arbetar främst i teknikerna teckning och fotografi, och många av hennes verk är textbaserade. Under de senaste åren har hon, ur ett samiskt perspektiv, forskat i de bilder av samer, påklädda och nakna, som producerades av det statligt instiftade Rasbiologiska Institutet i Uppsala (1922-1958) och som nu finns i Uppsala Universitets bildsamling. Hon har även följt upp några av de som avbildats och intervjuat dem. Ett av flera resultat av detta omfattande arbete är utställningen vid Bildmuséet i Umeå: "Nammaláhpán". Nammaláhpán är det lulesamiska ordet för en gammal ren som förlorat sitt namn. http://www.bildmuseet.umu.se/sv/utstaellning/katarina-pirak-sikku/12046 Titel: ” Vi var generade över att vara lappar. Det var fult.”: Elsas vittnesmål om Rasbiologiska Institutets undersökningar av samiska barn vid nomadskolan i Vaikijaur, Jokkmokk. Abstract: Presentationen utgår från vittnesmål från 2011-12 av Elsa Teilus, då 92 år. Elsa var som barn på 1920-talet med om de rasbiologiska undersökningarna, utförda i de av staten 1913 inrättade så kallade nomadskolorna. Nomadskolorna var en viktig del av den statliga rasistiska ”Lapp-ska-vara-lapp-politiken” med syftet att bibehålla samer som ”riktiga”, det vill säga att inte få för mycket utbildning och därmed bli för nära det svenska samhället. I dessa skolor, ofta dragiga undermåliga kåtor placerades barn till nomadiserande renskötare. Idag finns få personer kvar i livet som minns de ”vetenskapliga undersökningarna” som påbörjades av Herman Lundborg för det Rasbiologiska Institutet i Uppsala. Elsa Teilus var en god vän till Katarina Pirak Sikkus familj och en närmare vänskap mellan de två inleddes med en flytthjälpsinsats. Elsa fick se ett fotografi som Katarina hade hittat i albumen från det bevarade arkivet efter det Rasbiologiska Institutet (1922-1958) i Uppsala, numera i Uppsala Universitets ägo. Elsa kunde då berätta om när, var och hur fotografiet togs, samt om de skamkänslor som omger fotografiet och hela situationen. Berättelsen utgör en del i ett större arbete inlett 2005. Katarina Pirak Sikku arbetar med att analysera och förstå den sorg och skam som de rasbiologiska undersökningarna orsakat i det samiska samhället, ur just ett samiskt perspektiv. Trots att många forskare ägnat sig åt att studera de bilder som finns i Uppsala Universitets arkiv, så är hennes arbete helt unikt. En viktig utgångspunkt i arbetet har varit att förstå ”hur sorg ärvs” samt att arbeta med att bidra till ett helande. I detta ingår att presentera frågorna ur ett perspektiv som kan upplevas som stärkande för de som utsatts för dessa övergrepp samt deras efterkommande och släktingar. Med nödvändighet reses då även frågor kring hur detta rasistiska arv bör hanteras av de universitet och institutioner som förvaltar det idag och hur enskilda forskare – oavsett egen etnisk bakgrund - kan tänka kring det och formulera sig.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4631Tue, 27 Jan 2015 10:47:19 +0000Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4645Tue, 27 Jan 2015 11:29:27 +0000Gunnar Hauk Gjengset Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Gunnar Hauk Gjengset, fil. dr. Mag. art. i litteraturvitenskap v/Univ i Tromsø 1980. Har undervist ved en rekke høgskoler og universitet både i litteraturvitenskap og medievitenskap, etter i en årrekke å ha vært forsker v/Norsk senter for barneforskning, Univ i Trondheim. Tok i 2011 doktorgrad i litteraturvetenskap v/Univ i Umeå med en avhandling om den samiske forfatteren Matti Aikio. Gjengset er medlem av NSR. Abstract: MED SKJELETTER I SKAPET Det er to utgangspunkt for min innledning: Kautokeino-opprøret i 1852, og halshuggingen i 1854 av Mons Aslaksen Somby og Aslak Jakobsen Hætta, to av lederne for opprøret. Og på den andre siden: De svensk-norske myndigheters innsamling av og forskning på samiske skjeletter, som helt til våre dager har foregått ved de Schreinerske samlinger ved anatomisk institutt, Universitetet i Oslo. Leder her har vært professor emeritus, dr. med. Per Holck, i Sverige også kjent som sakkyndig i Quick-saken. De to samene var ledere for det sosiale og religiøse opprøret i Kautokeino i 1852, der lensmann og prest ble drept. Somby og Hætta ble dømt til døden ved halshugging, 46 andre samer fikk strenge straffer for å ha satt seg opp mot norske myndighetspersoner. Etter henrettelsen, og i strid med norsk lov, ble hodene sendt til Oslo som en del av norsk sameforskning. Senere havnet ett av kraniene i København i bytte mot to inuit-kranier til Anatomisk institutt i Oslo. Den 5. august 1996 ble begge hodeskallene begravd ved Kåfjord kirke. Et stort antall medlemmer av Somby- og Hætta-familiene var tilstede under den historiske begravelsen. Her var også representanter fra samiske og norske myndigheter. Tidligere sametingspresident Ole Henrik Magga mener opprøret i Kautokeino sådde et frø som i ettertid har fått varig verdi for samene: - Det er grenser for hvor lenge en kan tråkke på et folk før de sier i fra. Høsten 1852 var første gang samene protesterte mot den norske befolkningspolitikken, sa Magga. Han trakk klare paralleller mellom opprøret for 145 år siden og dagens Sameting og samisk medbestemmelse, men la ikke skjul på at det fortsatt begås urett. Opprøret i Kautokeino i 1852 blir av forskere sett på som en sosial protest mot de norske makthaverne. Samtidig hadde opprøret også røtter i den læstadianske vekkelse som var kommet til Norge. Nyvakte protesterte på at kjøpmann Ruth med sitt brennevinssalg ødela livet for mange samer. De reagerte også mot lensmann Buch som ikke foretok seg noe, og mot presten som ikke kunne gi samene den åndelige støtte de trengte. I den andre enden av spektret finner man vurderinger omkring nødvendigheten av forskning på skjeletter fra urfolk, ut fra varierende begrunnelser. Opprinnelsen var selvsagt å få bekreftet de sosial-darwinistiske idealer som rådde i Europa nettopp omkring 1852 – holdninger som bare motvillig ble forlatt etter siste verdenskrig. Allikevel insisterte UiO på å beholde sine skjeletter i skapene sine – helt frem til 1996. Etter en langvarig strid mellom Hættas og Sombys etterkommere, som ønsket å begrave skallene, og Anatomisk institutt ved Universitetet i Oslo, som ønsket å beholde dem, og etter omfattende diskusjoner mellom Sametinget, Universitetet i Oslo og Kirke- og utdanningsdepartementet, ble skallene endelig utlevert. Striden om hodeskallene var den direkte foranledningen til opprettelsen av Nasjonalt utvalg for vurdering av forskning på menneskelige levninger (Skjelettutvalget), da den tydeliggjorde behovet for en instans med kompetanse til å gi etiske vurderinger av forskning på humant materiale. Anatomisk institutt ved daværende leder, nå rektor v/UiO dr. med. Ole Petter Ottersen og styrer av De Schreinerske Samlinger, Per Holck var mest kritisk til konklusjonene som dette utvalget leverte. Hodeskallene ble levert, men så sent som 27/10 2014, meldte norske aviser at “Samiske skjelett ligger samlet i hemmelige skap”. (abc nyheter, 27/10-2014):” – Samlingen er stengt for allmenheten. Den er sperret, sier Per Holck som er daglig leder av De Schreinerske Saminger, en del av Institutt for medisinske basalfag ved UiO”. (Sst) Det er en spesialavtale mellom Universitetet og Sametinget fra 1999 som legger grunnen for ordningen. Instituttledelsen tolker avtalen med Sametinget dit hen at ikke bare skal skjeletter, men også skapene de ligger i skal skjules. Sametinget vil ikke gå inn i saken. De viser til at «dette en avgjørelse som er tatt av UiO, etter tolking av retningslinjene». Der står altså saken fremdeles. Professor emeritus Per Holck ble takket av den 26. september 2012, som leder for De Schreinerske Samlinger v/Anatomisk institutt, UiO.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4637Tue, 27 Jan 2015 11:04:42 +0000Asti Dankertsen Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4647Tue, 27 Jan 2015 11:35:11 +0000Nils-Axel Heikka (medlem i QueerSámit) Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Född och uppvuxen i en renskötarfamilj i Idivuoma - (Lainiovuoma Sameby). Jag bröt traditionen i att föra renskötseln vidare, därför flyttade därifrån 1989 till Överkalix och sedan vidare ut i världen – Turkiet. Bor i Skåne sedan 1995 och har rotat mig i den skånska myllan. Jag är samen som hatar att frysa. :) Jag bor även i Skåne för att kunna leva mer öppet som gay, leva utan att bli ifrågasatt. Jag deltar vid symposiet som mig själv, gay och same. Jag är också medlem och revisor i den nystartade föreningen Queer Sámit, som riktar sig till alla samer som engagerar sig i HBTQ- frågor. Har jobbat som kundkoordinator, kundtjänst i Köpenhamn i nio år – fast totalt i 20 år inom branschen. För närvarande är jag mellan jobb. Söker nya utmaningar som kan förgylla min jobbvardag. Som passion är jag volontär på Körfestivalen i Lund, vart annat år, där jag tar hand om VIP artisterna, ser till att de har det bra. Melodifestivalen och ESC (Eurovisionsschlagerfestivalen) är stora passioner. På min meritlista finns att jag är omnämnd i förordet till utställningen Ecce Homo, Stockholm 1998, som "Samen som hatar att frysa" efter ett möte med Jonas Gardell på hotellet i Överkalix där jag jobbade. Vilket har inspirerat Jonas Gardell till romantrilogin Torka aldrig tårar utan handskar 2012-2013https://media.medfarm.uu.se/play/video/4642Tue, 27 Jan 2015 11:11:29 +0000Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiska kvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Rikard Engblom, presentation "Gruvliga erfarenheter - allianser, strategier och kroppar kring gruvmotståndet i Gállok". Jag läser nu sista terminen på masterprogrammet i humaniora med Etnologi som huvudämne. Mitt huvudintresse ligger inom sociala rörelser, politik, ekologi, kultur och lokalt motstånd. Hur ser dagens former av socialt och politiskt påverkansarbete ut? Varför engagerar man sig inom sociala rörelser? Kan nya sociala rörelser, som den i Gállok, erbjuda något reellt inflytande över politiken? Mitt intresse för politik, i en vidare bemärkelse, har också inneburit att jag själv är involverad inom en politisk rörelse, nämligen vänsterrörelsen. Främst handlar det om ett mångårigt engagemang inom Vänsterns studentförbund, men också inom vänsterrörelsen i en bredare bemärkelse. Där ser jag det delvis som min uppgift att lyfta frågor som ofta får stå tillbaka: till exempel frågor som rör miljö och urfolkens rättigheter. Ett politiskt intresse och engagemang kan ses som något problematiskt när det kommer till vetenskap och forskning. Jag ser det snarare som en fördel och någonting självklart. Vi är alla del i politiska strukturer och sammanhang, oavsett vi vill det eller inte. Att ignorera politiska eller sociala orättvisor är också en form av politisk handling. Då ser jag hellre att folk är öppna med deras sympatier, och tar del i den politiska debatten, när de upptäcker orättvisor av olika slag. Detta ställer förstås höga krav på lyhördhet, ödmjukhet och förståelse, på mig som forskande student, när jag träffar eller intervjuar människor inom sociala rörelser. Att vara medveten om vem som har tolkningsföreträdet blir då extra viktigt, liksom att vara självkritisk och reflexiv. Jag ser fram emot att delta i detta symposium och diskuterar gärna strategier för olika former av påverkansarbete.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4644Tue, 27 Jan 2015 11:27:51 +0000Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. 16.45 -17.30 Paneldiskussion och allmän diskussion med deltagarna Företrädare för medarrangörer, Sametinget, samiska organisationer, Uppsala universitet mfl Samtalet leds av Stefan Mikaelsson, ordförande för Sametinget.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4643Tue, 27 Jan 2015 11:13:12 +0000Lilian Mikaelsson, Riksorganisationen Same Ätnam Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4640Tue, 27 Jan 2015 11:09:11 +0000Katarina Pirak Sikku, konstnär Kommentator: Ylva Gustafsson Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. 13.15-15.00 Torsdagsseminarium öppet för allmänheten, arr. Centrum för Genusvetenskap, Aulan, Universitetshuset. Katarina Pirak Sikku, konstnär ” Vi var generade över att vara lappar. Det var fult.”: Elsas vittnesmål om Rasbiologiska Institutets undersökningar av samiska barn vid nomadskolan i Vaikijaur, Jokkmokk” Kommentator: Ylva Gustafsson Torsdagsseminariets upplägg är presentation ca 30 minuter, därefter kommentators frågor med diskussion ca 15 minuter, och slutligen allmän diskussion ca 45 minuter. Katarina Pirak Sikku, konstnär, MA fri konst. Katarina Pirak Sikku är yrkesverksam konstnär bosatt i Jokkmokk och utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå Universitet, varifrån hon har en mastersexamen i fri konst. Hon arbetar främst i teknikerna teckning och fotografi, och många av hennes verk är textbaserade. Under de senaste åren har hon, ur ett samiskt perspektiv, forskat i de bilder av samer, påklädda och nakna, som producerades av det statligt instiftade Rasbiologiska Institutet i Uppsala (1922-1958) och som nu finns i Uppsala Universitets bildsamling. Hon har även följt upp några av de som avbildats och intervjuat dem. Ett av flera resultat av detta omfattande arbete är utställningen vid Bildmuséet i Umeå: "Nammaláhpán". Nammaláhpán är det lulesamiska ordet för en gammal ren som förlorat sitt namn. http://www.bildmuseet.umu.se/sv/utstaellning/katarina-pirak-sikku/12046 Titel: ” Vi var generade över att vara lappar. Det var fult.”: Elsas vittnesmål om Rasbiologiska Institutets undersökningar av samiska barn vid nomadskolan i Vaikijaur, Jokkmokk. Abstract: Presentationen utgår från vittnesmål från 2011-12 av Elsa Teilus, då 92 år. Elsa var som barn på 1920-talet med om de rasbiologiska undersökningarna, utförda i de av staten 1913 inrättade så kallade nomadskolorna. Nomadskolorna var en viktig del av den statliga rasistiska ”Lapp-ska-vara-lapp-politiken” med syftet att bibehålla samer som ”riktiga”, det vill säga att inte få för mycket utbildning och därmed bli för nära det svenska samhället. I dessa skolor, ofta dragiga undermåliga kåtor placerades barn till nomadiserande renskötare. Idag finns få personer kvar i livet som minns de ”vetenskapliga undersökningarna” som påbörjades av Herman Lundborg för det Rasbiologiska Institutet i Uppsala. Elsa Teilus var en god vän till Katarina Pirak Sikkus familj och en närmare vänskap mellan de två inleddes med en flytthjälpsinsats. Elsa fick se ett fotografi som Katarina hade hittat i albumen från det bevarade arkivet efter det Rasbiologiska Institutet (1922-1958) i Uppsala, numera i Uppsala Universitets ägo. Elsa kunde då berätta om när, var och hur fotografiet togs, samt om de skamkänslor som omger fotografiet och hela situationen. Berättelsen utgör en del i ett större arbete inlett 2005. Katarina Pirak Sikku arbetar med att analysera och förstå den sorg och skam som de rasbiologiska undersökningarna orsakat i det samiska samhället, ur just ett samiskt perspektiv. Trots att många forskare ägnat sig åt att studera de bilder som finns i Uppsala Universitets arkiv, så är hennes arbete helt unikt. En viktig utgångspunkt i arbetet har varit att förstå ”hur sorg ärvs” samt att arbeta med att bidra till ett helande. I detta ingår att presentera frågorna ur ett perspektiv som kan upplevas som stärkande för de som utsatts för dessa övergrepp samt deras efterkommande och släktingar. Med nödvändighet reses då även frågor kring hur detta rasistiska arv bör hanteras av de universitet och institutioner som förvaltar det idag och hur enskilda forskare – oavsett egen etnisk bakgrund - kan tänka kring det och formulera sig.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4636Tue, 27 Jan 2015 10:53:04 +0000Lena Kroik, Svenska Samernas Riksförbund (SSR) o Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Lena Kroik, Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman, Voernese sameby och styrelseledamot (Jämtlandsbyarna) i Svenska Samernas Riksförbund (SSR) Presentation: Leg sjuksköterska och distriktssköterska. Arbetar just nu vid Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman, en FoU enhet inom Västerbottens läns landsting. Samisk hälsa är mitt ansvarsområde. Kommer från Voernese sameby där jag fortfarande är verksam som rennäringsidkare. Är sekreterare i samebyn och de samiska frågorna har engagerat mig under hela mitt liv. Styrelseledamot för Jämtlandsbyarna i Svenska Samernas Riksförbunds styrelse. Besöket i Uppsala vid Rasbiologiska institutets fotosamlingar blir en betydelsefull pusselbit till det förgångna och en viktig erfarenhet för undvika framtida misstag inom forskning som rör samer och andra utsatta folkgrupper. Abstract: ”Reflektioner kring etiska förhållningssätt i arbetet med det rasbiologiska arvet” - Hur kan såväl samer som icke-samer verksamma inom svenska staten, på olika myndigheter, institutioner och universitet kan arbeta med frågorna på etiskt försvarbara sätt? De som skett har skett och kan inte göras ogjort. Vi kan all bidra till att det inte sker igen. Från samiskt håll finns på så sätt en nedärvd misstänksamhet mot forskning, det kan vara mot både samiskt ledd forskning och forskning som bedrivs av icke samer. Det är ofrånkomligt. Från min horisont, jag som arbetar inom hälso- och sjukvårdsektorn är denna fråga av yttersta vikt att rör varsamt i. Patienten är alltid i underläge, det får vi inte glömma. Som samisk sjuksköterska vill jag skydda min patient. Det finns etiska forskningsråd. Hur vet jag att de forskningsråden tänker etiskt – samiskt? Räcker det att de finns samer representerade i ett sådant råd. Finns det samer där? Vem vet det? Bör vi införa egna samiska forskningsråd? Sådan här frågor kräver ibland fackkunskap för att kunna svara på och för att kunna ta ställning till. Vilka har det? I landstingsvärlden, som jag bäst känner till, finns samrådsgrupper där landstingen har samiska förvaltningskommuner. I samrådsgrupperna finns olika konstellationer av tjänstemän, politiker och samer. Här finns möjlighet att ta upp frågor som rör hälso- och sjukvårdsfrågor. Men vad är en samrådsgrupp egentligen? Har den makt att besluta? Från samiskt håll finner jag inget annat än att vi bör gå tillbaks till samiskt tankesätt, fråga de äldre till råds först. Sametinget är den myndighet som bör och ska ta ett helhetsansvar i frågan. Ett samiskt etiskt råd med guidelines borde vara en självklarhet. Men vägen dit är lång. Från Nya Zeeland berättar man om processer på kanske 20 år. Vi kan alla bidra till att föra frågan framåt genom att engagera oss och sätta oss in i saken för att kunna ta ställning. Varför inte börja nu?https://media.medfarm.uu.se/play/video/4641Tue, 27 Jan 2015 11:10:13 +0000Ylva Gustafssonhttps://media.medfarm.uu.se/play/video/4622Tue, 27 Jan 2015 10:24:22 +0000Stefan Mikaelsson, Sametingets ordförande och Teknovetenskapliga forskargruppen, Centrum för Genusvetenskap (CfG),Uppsala universitet. Stefan Mikaelsson stefan.mikaelsson@sametinget.se Jag är född 1957 och härstammar från Rödingsträsk, Bodens kommun. Jag är singel och renägare. Jag har arbetat med renskötsel hela livet, 1977-1995 var det med min heltidssysselsättning. Jag har varit styrelseledamot i Udtja sameby 1978-2014. Politik Jag har arbetat med samepolitik sedan 1986 därför att jag ville tillföra det samiska samhället mina kunskaper. Mitt hjärta klappar för de tusen stigarna i samernas skogar nedanför lappmarksgränsen. Under mandatperioden 2005-2009 var jag vice ordförande i Sametingets presidium. Sedan valet 2009 är jag vald till ordförande för Sametinget. Fritid På fritiden surfar jag gärna på internet. Mitt favoritplagg är en vadmalsblus. Renskav tillagad över öppen eld i skogsstekpannan säger jag aldrig nej till. " Presentation: ”Öppnande och inledningsanförande ”Rahpat, Báze dearvan - Mana Dearvan: Bli kvar med hälsan och gå med hälsan: Perspektiv på försoningsprocesser för två folk i samma nationalstat där stigarna blivit trängre”. I min presentation kommer jag att beröra tre viktiga punkter: - Den samiska nationens fortlevnad i en europeisk demokrati, är den möjlig i en gammaldags lagstiftning utan internationella MR-instrument? - Den samiska nationens överlevnad i europeisk tillväxtekonomi? - Lagstiftarens syn på den samiska nationen under 100 år, en fråga om vilja och politiskt mandat?https://media.medfarm.uu.se/play/video/4623Tue, 27 Jan 2015 10:25:57 +0000Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiska kvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4646Tue, 27 Jan 2015 11:31:26 +000011.05- 11.10 Introduktion – samiska markrättigheter och rasbiologi (May-Britt Öhman - Lars-Anders Baer, jurist, Sametingspolitiker och ordförande Luokta Mavas sameby) skulle ha medverkat men kan ej delta pga renskiljning. 11.10-11.30 Bertil Bengtsson, Professor i civilrätt, ”Skattefjällsmålet och diskrimineringsfrågan” Bertil Bengtsson professor i civilrätt, f.d. justitieråd och ledamot i Kungliga Vetenskapsakademin. Han har sysslat med en del frågor gällande samiska rättigheter som domare, utredare och juridisk författare. Abstract: Skattefjällsmålet och diskrimineringsfrågan "Skattefjällsmålet, som avgjordes 1981 i Högsta domstolen (HD), var en tvist mellan samebyar i norra Jämtland och den svenska staten om äganderätten till de så kallade ”skattefjällen”. Tvisten prövades i tingsrätt, hovrätt och slutligen i Högsta Domstolen (HD); se Nytt juridiskt arkiv 1981 s. 1. Domen i detta mål har därefter haft stor betydelse för hur samernas renskötselrätt behandlats av domstolar och myndigheter. Frågan om diskriminering av samerna var på flera sätt aktuell. Från samisk sida framfördes att rasbiologiska uppfattningar påverkat lagstiftningen om samerna, särskilt den första renbeteslagen av 1886, och kommit lagstiftaren att förneka att samerna hade äganderätt till de fjällmarker de brukade. Enligt Högsta domstolens dom framträdde visserligen en nedvärdering av samerna i vissa yttranden under förarbetena till 1886 års lag, däremot inte när regering och riksdag senare tog ställning till lagstiftningen. Att samerna inte ansågs som ägare till fjällmarken berodde enligt HD på historiska förhållanden. Samebyarna förlorade målet, men enligt domen var det möjligt att samer förvärvat äganderätt till vissa andra delar av fjällmarkerna, fast det inte fanns förutsättningar för det just i de omtvistade områdena. I målet behandlades vidare bl.a. frågan om en bestämmelse i rennäringslagen av 1971 som hindrade samerna att själva förfoga över sin jakt- och fiskerätt i fjällmarken kunde anses diskriminerande. Högsta domstolens majoritet ansåg dock inte detta vara fallet – regeln (som hade en motsvarighet redan i 1886 års lag) hade inte påverkats av någon nedvärderande inställning till samerna som folkgrupp utan den berodde på andra hänsyn. Enligt en skiljaktig mening innebar emellertid bestämmelsen en faktisk särbehandling av samerna i förhållande till andra medborgare, oavsett vad för skäl som låg bakom. Därför stred bestämmelsen mot grundlagens förbud mot diskriminering. Felet ansågs dock inte som ”uppenbart”, vilket enligt regeringsformens dåvarande bestämmelser krävdes för att underkänna en grundlagsstridig lagregel.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4629Tue, 27 Jan 2015 10:43:02 +0000Peter Rodhe Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, 2 (4) samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Peter Rodhe [peter@rodhe.org] Jag heter Peter Rodhe och är ordförande för Riksorganisationen Same Ätnam. Förutom att jag har förtroendeuppdrag i samiska stiftelser och organisationer har jag en forskarutbildning (Medicine Doktor) och arbetar för närvarande med att ta fram utbildningsverktyg. Jag har personliga erfarenheter av den rasbiologiska samlingen då jag mellan 2008-2010 försökte hitta min mormors bror i samlingarna. Han blev omhändertagen av myndigheterna i tolvårsåldern och förd till södra Sverige. Enligt min mormor led han av epilepsi. Han återsåg aldrig varken sina föräldrar eller sina hemtrakter i Luebnejaur. Eftersom släkten inte lokaliserat hans grav har vi misstänkt att hans kvarlevor kanske kan finnas i samlingarna. Som ni vet betraktades skogssamer som ett särskilt degerenerat folk; knappt nomader, knappt bofasta, trots att Ernst Manker samma tid som rasbiologins era uttryckte att skogsamernas leverne troligen var den äldsta formen av jakt-, fiske- och renskötselkultur. Därav vill jag prata en stund om detta samt belysa ett antal perspektiv kring nyckelorden ansvar, avkolonialisering och helande.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4626Tue, 27 Jan 2015 10:33:13 +0000Malin Ah-King, Centrum för Genusvetenskap, Uppsala universitethttps://media.medfarm.uu.se/play/video/4624Tue, 27 Jan 2015 10:28:07 +0000Satu Gröndahl, NAMIS (Forum för nationella minoriteter i Sverige) Hugo Valentin centrum, Uppsala Universitet Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiska kvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.https://media.medfarm.uu.se/play/video/4625Tue, 27 Jan 2015 10:31:17 +0000Maja Hagerman, historiker, vetenskapsjournalist och filmmakare: Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015. Maja Hagerman är författare, vetenskapsjournalist och filmare. Hon har skrivit ett flertal böcker om svensk historia och skriver återkommande kolumner i Dagens Nyheter. Hennes böcker och filmer handlar ofta om teman som nationsbyggande, identitet, minne och historieskrivning, som exempelvis boken “Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder” (2006). Den 22 januari sänder SVT hennes och Claes Gabrielson nya dokumentärfilm ”Hur gör man för att rädda ett folk?”, om Herman Lundborg, chef för statens institut för rasbiologi, och hans rasundersökningar i Lappland. Filmen kommer att repriseras dagarna efter och även finnas tillgänglig på SVTplay. Men Maja har redan visat filmen i Kiruna, Gällivare, Luleå, Tärnaby och Umeå och även haft efterföljande samtal med publiken. Just nu skriver hon också en biografi om professorn i rasbiologi Herman Lundborg som är planerad att utkomma på Norstedts förlag under hösten 2015. http://majahagerman.se/https://media.medfarm.uu.se/play/video/4628Tue, 27 Jan 2015 10:39:51 +0000