Katarina Pirak Sikku ?Vi var generade över att vara lappar. Det var fult.?: Elsas vittnesmål om Rasbiologiska Institutets undersökningar av samiska barn vid nomadskolan i Vaikijaur, Jokkmokk (följs av diskussion i separat inspelning)
Katarina Pirak Sikku, konstnär
Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.
Katarina Pirak Sikku, konstnär, MA fri konst.
Katarina Pirak Sikku är yrkesverksam konstnär bosatt i Jokkmokk och utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå Universitet, varifrån hon har en mastersexamen i fri konst.
Hon arbetar främst i teknikerna teckning och fotografi, och många av hennes verk är textbaserade. Under de senaste åren har hon, ur ett samiskt perspektiv, forskat i de bilder av samer, påklädda och nakna, som producerades av det statligt instiftade Rasbiologiska Institutet i Uppsala (1922-1958) och som nu finns i Uppsala Universitets bildsamling. Hon har även följt upp några av de som avbildats och intervjuat dem. Ett av flera resultat av detta omfattande arbete är utställningen vid Bildmuséet i Umeå: "Nammaláhpán". Nammaláhpán är det lulesamiska ordet för en gammal ren som förlorat sitt namn. http://www.bildmuseet.umu.se/sv/utstaellning/katarina-pirak-sikku/12046
Titel: ? Vi var generade över att vara lappar. Det var fult.?: Elsas vittnesmål om Rasbiologiska Institutets undersökningar av samiska barn vid nomadskolan i Vaikijaur, Jokkmokk.
Abstract:
Presentationen utgår från vittnesmål från 2011-12 av Elsa Teilus, då 92 år. Elsa var som barn på 1920-talet med om de rasbiologiska undersökningarna, utförda i de av staten 1913 inrättade så kallade nomadskolorna. Nomadskolorna var en viktig del av den statliga rasistiska ?Lapp-ska-vara-lapp-politiken? med syftet att bibehålla samer som ?riktiga?, det vill säga att inte få för mycket utbildning och därmed bli för nära det svenska samhället.
I dessa skolor, ofta dragiga undermåliga kåtor placerades barn till nomadiserande renskötare.
Idag finns få personer kvar i livet som minns de ?vetenskapliga undersökningarna? som påbörjades av Herman Lundborg för det Rasbiologiska Institutet i Uppsala.
Elsa Teilus var en god vän till Katarina Pirak Sikkus familj och en närmare vänskap mellan de två inleddes med en flytthjälpsinsats. Elsa fick se ett fotografi som Katarina hade hittat i albumen från det bevarade arkivet efter det Rasbiologiska Institutet (1922-1958) i Uppsala, numera i Uppsala Universitets ägo. Elsa kunde då berätta om när, var och hur fotografiet togs, samt om de skamkänslor som omger fotografiet och hela situationen. Berättelsen utgör en del i ett större arbete inlett 2005. Katarina Pirak Sikku arbetar med att analysera och förstå den sorg och skam som de rasbiologiska undersökningarna orsakat i det samiska samhället, ur just ett samiskt perspektiv. Trots att många forskare ägnat sig åt att studera de bilder som finns i Uppsala Universitets arkiv, så är hennes arbete helt unikt.
En viktig utgångspunkt i arbetet har varit att förstå ?hur sorg ärvs? samt att arbeta med att bidra till ett helande. I detta ingår att presentera frågorna ur ett perspektiv som kan upplevas som stärkande för de som utsatts för dessa övergrepp samt deras efterkommande och släktingar. Med nödvändighet reses då även frågor kring hur detta rasistiska arv bör hanteras av de universitet och institutioner som förvaltar det idag och hur enskilda forskare ? oavsett egen etnisk bakgrund - kan tänka kring det och formulera sig.
Åvdåsvásstádus: Ansvar, avkolonialisering, helande. Ett symposium om rasbiologi, rasism, avbildade samer, samiskakvarlevor och vägar till upprättelse och självförtroende 21- 23 januari 2015.
Katarina Pirak Sikku, konstnär, MA fri konst.
Katarina Pirak Sikku är yrkesverksam konstnär bosatt i Jokkmokk och utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå Universitet, varifrån hon har en mastersexamen i fri konst.
Hon arbetar främst i teknikerna teckning och fotografi, och många av hennes verk är textbaserade. Under de senaste åren har hon, ur ett samiskt perspektiv, forskat i de bilder av samer, påklädda och nakna, som producerades av det statligt instiftade Rasbiologiska Institutet i Uppsala (1922-1958) och som nu finns i Uppsala Universitets bildsamling. Hon har även följt upp några av de som avbildats och intervjuat dem. Ett av flera resultat av detta omfattande arbete är utställningen vid Bildmuséet i Umeå: "Nammaláhpán". Nammaláhpán är det lulesamiska ordet för en gammal ren som förlorat sitt namn. http://www.bildmuseet.umu.se/sv/utstaellning/katarina-pirak-sikku/12046
Titel: ? Vi var generade över att vara lappar. Det var fult.?: Elsas vittnesmål om Rasbiologiska Institutets undersökningar av samiska barn vid nomadskolan i Vaikijaur, Jokkmokk.
Abstract:
Presentationen utgår från vittnesmål från 2011-12 av Elsa Teilus, då 92 år. Elsa var som barn på 1920-talet med om de rasbiologiska undersökningarna, utförda i de av staten 1913 inrättade så kallade nomadskolorna. Nomadskolorna var en viktig del av den statliga rasistiska ?Lapp-ska-vara-lapp-politiken? med syftet att bibehålla samer som ?riktiga?, det vill säga att inte få för mycket utbildning och därmed bli för nära det svenska samhället.
I dessa skolor, ofta dragiga undermåliga kåtor placerades barn till nomadiserande renskötare.
Idag finns få personer kvar i livet som minns de ?vetenskapliga undersökningarna? som påbörjades av Herman Lundborg för det Rasbiologiska Institutet i Uppsala.
Elsa Teilus var en god vän till Katarina Pirak Sikkus familj och en närmare vänskap mellan de två inleddes med en flytthjälpsinsats. Elsa fick se ett fotografi som Katarina hade hittat i albumen från det bevarade arkivet efter det Rasbiologiska Institutet (1922-1958) i Uppsala, numera i Uppsala Universitets ägo. Elsa kunde då berätta om när, var och hur fotografiet togs, samt om de skamkänslor som omger fotografiet och hela situationen. Berättelsen utgör en del i ett större arbete inlett 2005. Katarina Pirak Sikku arbetar med att analysera och förstå den sorg och skam som de rasbiologiska undersökningarna orsakat i det samiska samhället, ur just ett samiskt perspektiv. Trots att många forskare ägnat sig åt att studera de bilder som finns i Uppsala Universitets arkiv, så är hennes arbete helt unikt.
En viktig utgångspunkt i arbetet har varit att förstå ?hur sorg ärvs? samt att arbeta med att bidra till ett helande. I detta ingår att presentera frågorna ur ett perspektiv som kan upplevas som stärkande för de som utsatts för dessa övergrepp samt deras efterkommande och släktingar. Med nödvändighet reses då även frågor kring hur detta rasistiska arv bör hanteras av de universitet och institutioner som förvaltar det idag och hur enskilda forskare ? oavsett egen etnisk bakgrund - kan tänka kring det och formulera sig.
Titta först på filmen och testa sedan dina kunskaper med detta självrättande test.
Använd koden nedan för att visa denna film på en annan webbsida, till exempel Studentportalen.
Kontaktperson
May-Britt Öhman, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CFR)
Uppdaterad
6 maj 2016
Längd
00:28:55
Visningar
3726
För att lägga till denna film till en kanal måste du vara inloggad och ha skapat en kanal.