Gotlands grunda havsvikar mår dåligt. Från att ha varit glittrande lokala resurser för bad, fiske, turism och friluftsliv, klarar ingen av Gotlands fyra största grunda vikar idag klassningen ?god ekologisk status?. Vilka åtgärder kan sättas in, vem ska betala och vem ska göra jobbet?
Burgsviken, längst ned på Gotlands sydvästra kust, är öns till ytan största vik. Den var fram till för bara några decennier sedan en attraktiv plats för bad, fiske och friluftsliv och därmed en stor tillgång för både bofasta och besökare. Idag är symptomen på övergödning så svåra att viken i sitt nuvarande tillstånd, med försämrat fiske, dyiga bottnar och ohämmad vasstillväxt, istället får betecknas som en belastning för den fortsatta utvecklingen av fritids- och näringslivet på Storsudret. Seminariet diskuterar utmaningen som ligger i att vända utvecklingen för alla Gotlands grunda havsvikar, med speciellt fokus på Burgsviken, där ett konkret medborgardrivet räddningsprojekt startat. Vilka åtgärder kan sättas in och vad kostar det? Går det överhuvudtaget att återställa havsvikarna och uppfylla havsmiljödirektivens mål? Vilken roll spelar det gotländska jordbruket i sammanhanget? Hur påverkas Gotlands attraktionskraft om utvecklingen tillåts fortsätta?
Använd koden nedan för att visa denna film på en annan webbsida, till exempel
Studentportalen.